Rosens historia

Rosens historia

Fossila växtfynd i Europa kan berätta för oss att rosor växte på jorden för 30 miljoner år sedan
Ursprungligen kommer rosen antagligen från södra Centralasien och sydvästra Kina
I århundraden har rosor odlats för framställning av rosenoljan som är en viktig beståndsdel i samtliga parfymer.
Då doften bevaras när man torkar kronbladen utgör dessa en åtråvärd ingrediens i parfymer, potpurrier och doftkuddar.
2 000 rosor går det åt till 1 ynka gram rosenolja - till 1 kilo rosenolja går det åt 5 ton rosor (ca 1 miljon rosor)!
Parfymen har gamla anor, de har använts i minst 5000 år av egyptier, hebréer, kineser, japaner, greker och romare.
Européer började inte använda parfymer förrän korstågen.
Förr använde man inte bara lavendel i linneskåpet utan även rosenvatten.
Även i mat och dryck har den använts, speciellt under antiken-hos romarna, egyptierna, grekerna och perserna.
Än i dag är rosor en vanlig ingrediens i bakverk i arabländerna, medan i vårt land handlar det mest om rosens nypon i nyponsoppor!

Mesopotamien
I den kaldeiska staden Ur i Mesopotamien finns det första nedtecknade omnämnandet av rosor då den
sumeriske kungen Sargon (2684-2630 f.Kr.) sägs ha tagit med sig "vinrankor, fikon and rosor" från ett krig på andra sidan floden Tigris.

Perserna
Man vet att människan odlade rosor redan för 4000 år sedan i Persien, dagens Iran.
Från Persien - där ordet för "trädgård" var "paradis" - spreds rosorna sedan vidare till
Mellanöstern, Turkiet, Grekland, Egypten och Italien på 700-talet f. Kr.

Kineserna
I Kina har rosor antagligen odlats sedan åtminstone 2000-talet f. Kr.
Under kejsare Chin-Nun (2737-2697 f.Kr) lades grunden till den kinesiska trädgårdskulturen.
De kejserliga trädgårdarna i Peking fylldes av mängder av rosor.
Enligt Konfucius (runt år 500) fanns det 600 böcker om rosor i det kejserliga biblioteket i Peking.
I Kina betyder blomman väldoft, ungdom och välstånd, men inte kärlek; där spelar lotus den västerländska rosens roll.

Grekerna
Rosen var för grekerna en bild av kärlek, skönhet och glädje och helgades åt Afrodite och också morgonrodnadens gudinna Eos.
Även grekerna berättar i sina skrifter om rosenodling och rosenolja.
Historikern Herodotos beskrev odlingen i Makedonien på 400-talet f. Kr.
Där fanns bl. a. en 60-bladig ros som "överträffar alla andra i vällukt".
Århundradet därpå beskrev Theofrastos många röda, vita och rosa sorter som odlades i Grekland
Homeros och Sapfo är några av de grekiska berättarna som nämner rosor i sina verk.
Runt 600 f. Kr. fick den av poeten Sapfo på Lesbos det epitet den har än idag, "blommornas drottning".
Enligt en sägen var blomman från början vit och doftlös, bildad av bränningarnas skum när Afrodite steg upp ur havet.
Medan den röda och väldoftande föddes ur hennes tårar och ur Adonis blod vid hans död.
Historien var gammal redan när grekerna hämtade den österifrån;
Afrodite var hos fenicier och hebréer fruktbarhetsgudinnan Astarte-Istar och Adonis solguden Baal.

Romarna
Aldrig har rosen spelat en så stor roll som under romarriket.
Odlingen av rosor för lyxkonsumtion togs över av romarna.
Man odlade rosor för alla möjliga sammanhang: för framställnig av rosenolja,
för att strö rosenblad i tjocka lager på golven vid högtidliga tillfällen, och även för att användas i religiösa sammanhang.
Och under antiken stänkte man rosenvatten och på kläderna i håret- och även på anländande gäster!
Det sägs att kejsar Nero använde fyra miljoner sestertier (silvermynt) för att skaffa rosor till en enda fest.
Vintertid importerades stora mängder från Egypten där rosorna blommade två månader tidigare.
I början betecknade rosen för romarna sedlighet och allvar.
Den planterades på gravplatserna som en uppståndelsesymbol och
offrades åt dödsgudinnan Hekate som en påminnelse om alltings förgänglighet.
Senare överfördes den grekiska symboliken till de romerska motsvarigheterna Venus (Afrodite) och Aurora (Eos)
och blomman kom att betyda njutning och lust, firad med den årliga rosenfesten Rosalia.
Afrodites son Eros gav en ros till förtrolighetens gud Harpokrates,
varför den senare via Dionysoskulten, kom att uppfattas som en symbol för tystnadsplikt (sub rosa)
Romerska kejsare krönte sig med den och gillade att låta rosenblad regna ner över gästerna på banketter.
Kejsar Heliogabalus lät på 200-talet vid ett tillfälle i sådan mängd att flera gäster kvävdes (se målning här).
Efter romarrikets fall blev inriktningen till största delen medicinsk. Det blev i klosterträdgårdarna som odlingen bedrevs.

Egyptierna
Grekerna spred rosenodlingen i Medelhavsområdet inklusive Nordafrika.
På Theofrastos tid odlades den i Egypten och exporten till Rom blev senare stor.
I Egypten helgades rosen åt Isis och sågs som en bild av den rena okroppsliga kärleken och av förgänglighet.
Känd är Kleopatras middag för Marcus Antonius på 30-talet f. Kr, där golvet var belagt med ett 60 cm lager gallicarosor.