Rosendrottningen på Malmaison -
Kejsarinnan Joséphine av Frankrike

Det var förvånansvärt nog inte på grund av en ros som Joséphine de Beauharnais blev uppmärksammad av Napoleon - det var tack vare en bukett violer! Hennes liv förändrades drastiskt, när hon lärde känna Napoleon. På hemväg efter en bal kastade hon hon impulsivt en bukett viol till Napoleon som hon just mött. Denna gest kom att bli avgörande. Vid deras bröllop strax därefter var hennes brudklänning broderad med violer. Napoleon skickade på årsdagen av deras bröllop violer till henne var han än befann sig trots att de så småningom skildes. Och när den forne kejsaren dött på Elba fann man torkade violer i den guldkapsel som han ständigt burit runt halsen.

Violen var - och är - en mycket romantisk symbol en ändå är det ju inte på grund av en viol som kejsarinnan Joséphine blivit känd - det är istället för hennes passion för rosor. Josephine hade som mycket ung kommit till Paris från den västindiska ön Martinique för att gifta sig med general de Beauharnais. Hon gick i Paris salonger länge under namnet 'kreolskan'. Äktenskapet varade i över 14 år under växlande lycka.I samband med franska revolutionen avrättades mannen och Josephine själv satt en tid i fängelse, men lyckades så småningom få tillbaka viss egendom och inkomst. Sedan hon gift sig med Napoleon kunde hennes två barn med Beauharnais dra nytta av giftermålet, för styvsonen blev av kejsaren utnämnd till vicekung av Italien och styvdottern gifte han bort med sin bror, som han utnämnt till kung av Holland. När Joséphine gifte sig med Napoleon var han ännu bara konsul och ett par år senare (1798) blev slottet Malmaison deras. Som kejsarinna skulle Josephine härska över flera andra slott, t ex Versailles,Tuilerierna och Fontainebleau, men hon älskade redan från början Malmaison och dit tog hon sin tillflykt efter skilsmässan från Napoleon. De fick inga barn tillsammans och det var jakten på en arvinge som fick kejsaren att överge henne.

Joséphines andra namn, Rose, var mycket passande och rosor och andra blommor var något som hon i sin barndom varit omgiven av på sin västindiska ö. När hon så fick möjlighet att anlägga sin trädgård i Malmaison var det först de exotiska växterna som lockade henne. Hon planterade hibiskus, eucalyptus och orkideer. Men hon var också påverkad av den engelska romantiska rörelsen inom trädgårdskonsten och flera berömda engelska trädgårdsmästare kallades över till Malmaison för att anlägga det så typiskt engelska landskapet med böljande informella linjer till skillnad från det stela formella franska, som varit förhärskande. Josephine fick snart ord om sig att vara extravagant och oerhört slösaktig och sedan hennes intresse för rosor tagit överhanden kunde ingenting hindra henne.

Många är berättelserna om hur försändelserna av rosor hade högsta prioritet och hur trädgårdsmästare under napoleonkrigen fick särskilda pass så att de obehindrat kunde resa fram och åter mellan England och Frankrike med rosor åt kejsarinnan. Både det engelska och det franska amiralitetet var lika förekommande och sände beslagtagna frön och växter från fiendeskeppen vidare till mottagarinnan utan problem. Alla Napoleons arméer runt Medelhavet hade också i uppgift att hitta ovanliga plantor och se till så att försändelserna snabbt nådde Frankrike och Malmaison. Kejsarinnan själv stod i förbindelse med alla de stora plantskolorna och trädgårdsmästarna runt om i Europa, framför allt i London, och det dröjde inte länge förrän hennes trädgård innehöll allt som var nytt och intressant för tiden.

Men det var rosorna som var hennes skötebarn. Det finns naturligtvis uppgifter om vilka rosor som blommade på Malmaison, även om man kanske inte kan vara helt säker på namn och varieteter. I alla fidl räknar en källa upp 107 varianter av gallica eller provinsrosor, 27 centifolia, 3 moschata, 9 damascena, 9 bengaIii, 4 spinosissima, 8 alba, och 3 lutea. Dessutom fanns det andra arter, t ex alpina, arvensis, banksiae, carolina, cinna-momea, clinophylla, aevigata, rubrifolia, röd och vit rugosa, sempervirens och setigera. Allt som allt säges rosenbeståndet ha omfattat 250 sorter. Det var vad som var känt omkring 1810. Vad finns det idag? Långt över 20.000?

Joséphines betydelse inom rosområdet kan inte nog betonas. Det är dock inte det faktum att hon skapade en underbar rosenträdgård, där hon och hennes gäster njöt, som är det viktiga. Nej, det är att hennes trädgård blev en förebild för andra och att varje slott och herrgård också måste härma Malmaison och skapa en rosengård och att efterfrågan på rosor följaktligen blev enorm. I spåren följde kanske den viktigaste anledningen av alla: trädgårdsmästarna tävlade om att frambringa nya och sällsynta varianter och hybrider.

Och Malmaison? Vad vet man om slottets och parkens vidare öden? Efter Joséphines död i maj 1814 förföll trädgårdarna snabbt. Visserligen ägdes slottet av olika betydelsefulla personer under 1800-talet men parken förvildades och förminskades och planteringarna vanvårdades. På 1870-talet utkämpades t o m strider under det fransk-tyska kriget inne på området. Det sägs att det i dag finns planer på att restaurera parken. Till det närbelägna S:t Cloud har man räddat undan 197 rosor som man hittat av de ursprungliga 250. Själva slottet Malmaison kan man emellertid besöka och där finns en och annan minnessak, som tillhört blomsterdrottningen.

Den ros som uppkallats efter hennes trädgård, "Souvenir de Malmaison", fick hon tyvärr själv aldrig se. Den tillkom först 1843, skapades av Beluze, är en bourbonros, doftande och blekrosa. Intressant är att den är ena föräldern till "Gioire de Dljon". En berättelse säger att den skickades som gåva till det vanskötta Malmaison, där en rysk storfurste just var på besök. Han tog den med sig till tsar Alexander och det skulle vara han som gett den dess vemodiga namn, "Minne från Malmaison". Det finns inga riktiga andra minnen och avbildningar från parken i Malmaison. De flesta av Joséphines rosor lever dock kvar, odödligt levandegjorda av den epokens störste blomstermålare, Pierre-Joseph Redouté. Men det är en annan historia...